Hmmm...

Nu får jag nästan dåligt samvete... jag har inte skrivit något inlägg på ett tag och jag har inte meddelat hur det gick med uppkörandet. Det gick... "trumvirvel"... bra. Jag blev godkänd. Nu borde jag träna för att bli en bra chaufför. Borde... Det har inte blivit så mycket körande som jag kanske skulle behöva. Två gånger har jag satt mig i vårbilsominteärdetminstalikdenbilsomjagkörtibilskolan. Och det har gått helt okej.

Vad har då hänt sedan jag senast producerat något inlägg? Vi har haft en avskedshajk med patrullen vid min patrulledar-kollegas villa. Till hösten har våra patrullungar blivit stora och ger sig ut i den stora och hemska rovervärlden, ( eller vad det nu ska kallas då vår kår så småningom börjar anpassa sig efter det nya, annorlunda och häftiga scoutprogrammet). Det blev en tvättäkta "slakashajk" i flummighetens tecken, i hajken ingick ett försök att sova under bar himmel, och en nattmanöver som patrullungarna ordnat åt sina stackars ledare. Efter nattmanövern for alla utom två in i villan och sov de sista timmarna där där inga myggor fanns. För då man sov ute fick man dra ihop sovsäcken så att man hade ett minimalt andningshål om man vill ha något blod kvar då man vaknade, och det hjälpte inte helt. Fick själv två myggbett på läppen och ett på axeln. Mycket viktig information eller hur? :) För övrigt en mycket bra hajk.

Jakobs dagarna har kommit och gått. Det var väldigt mycket som det brukar. Trångt på stan, känt folk till höger och vänster, sena kvällar,galningar som verkar tycka att det är kul att hoppa från en hög höjd med ett gummiband runt vristerna och så har man förstås tvingat ned en hel massa onyttigher i magen.

Då jag inte har varit på stan, umgåtts med kompisar eller gjort något annat meningsfullt har jag... gjort... saker... Med andra ord nästan ingenting. Jag har klippt gräsmattan några gånger. Sovit, sett på Tv, sett på datorn, gått ut och gå och en del andra mer eller mindre motiverade saker. Ja och så har jag börjat plugga.- Nej jag är inte galen som pluggar mitt under sommarlovet, jag råkar bara vara i en sådan ålder och gå i en sådan sorts skola att det i höst och i vår är dags att skriva en viss serie med prov, som om jag klarar dem ger mig rätt att bära en viss sorts mössa som jag knappast kommer att använda igen. Med andra ord: jag ska skriva studenten i år! Och som den flitiga elev jag är har jag börjat läsa... mindre aktivt.

Hmm... då hade jag väl inte så mycket annat vettigt att säga. Dessutom börjar väl maten bli färdig så småningom. Så jag tror jag avslutar här.

Bilar, alkohol, gräs och annat skoj

Jaha... då var det dags för ett nytt försök imorgon. Jag lyckades inte få körkortet på första försöket, så jag kör upp imorgon igen. Låt oss alla hoppas att det går bättre då. Jag känner mig åtminstone inte lika nervös den här gången... ännu...
Första försöket gick fullständigt åt skogen, jag var inte helt uppmärksam och glömde tex. helt bort att det fanns trafikljus på det där stället. Hur lyckas man glömma det??? Nå, förhoppningsvis lyckas jag bättre den här gången.
Senaste körlektionen gjorde jag åtminstone inte några större fel, förutom att jag som vanligt glömde att växla ner till ettan då jag stannade, inte gasade nästan alls då jag skulle iväg igen, var för snabb med kopplingen och växelspaken och inte växlade tillräckligt ofta. Plus några andra mindre fel, så det tar sig :)

Sådär annars har helgen gått i firandets tecken. På fredagen kidnappade vi en kompis, klädde ut henne och oss själva till sjörövare ( eller var det möjligtvis pirater???) och gick ut på krogen och skämde ut oss. Och det var inte frågan om en möhippa, även om det låter så, hon hade fyllt 18 några dagar tidigare. Så på krogen förgyllde vi folks kväll med bl.a. gömda skatter, piratteckningar, saltvatten och en hel massa "Skepp åhoj!!!" :)
På lördagskvällen var det återigen dags för 18- års firande. Den här gången med ett födelsedagsbarn till. Ett dubbelfirande, helt enkelt! Dubbelt så kul och en hel massa presenter,sammanlagt 17 stycken om jag räknat rätt (om någon var intresserad)
På måndagen var jag dessutom på en träff med alla från mitt gymnasium som var på resa till Tjeckien och Polen tidigare i vår. Kul att träffa alla igen!

Hmm... nu låter det som om jag skulle ha en hel massa att göra hela tiden. Det kan jag ju då meddela att jag inte har. 75% av mina dagar går åt till att sitta och stirra på väggen som om jag tror att den ska hoppa upp, dra på sig ett par stövlar och börja dansa schottis om jag bara stirrar tillräckligt länge, eller så sover jag. Jag konstaterade för någon dag sedan att då man kollar gräsmattan varje dag för att se om den växt så mycket att man får klippa den, då är man ganska uttråkad. Man väntar i ungefär en vecka på att få klippa gräset, vilket tar ungefär 20-25 minuter... För lite att göra? - Neeej! Inte alls!!! XD

Nåja... om jag skulle sluta skriva nu och fara och sova istället. Jag måste ju vara pigg och på G imorgon.
Wish me luck... again...

Imorgon...

Jaha... imorgon gäller det...
Imorgon ska det bestämmas om jag klarar av att framföra ett visst fyrhjuligt fordon...
Jag kör upp, om det nu fanns någon som inte förstod vad jag menade. Det börjar kännas ganska nervöst. Ganska nervöst... väldigt nervöst snarare. Men såvida jag inte är så nervöst att jag klantar till det så har jag nästan en chans att klara det. Det sa bilskolläraren åtminstone. Eller egentligen sa han att om jag kör som jag gjorde senaste lektionen så klarar jag det, men det betyder ju i princip samma sak :)

Problemet är att jag vet att jag har en tendens att klanta till det rejält då jag är nervös. Teoriprovet är ett utmärkt exempel på detta. Jag fick skriva om det ett x- antal gånger, fast jag egentligen kan teorin. Och nu skyller jag faktiskt inte ifrån mig. Då jag tränade på nätet gick det hur bra som helst, men så fort jag satte mig framför datorn vid besiktningskontoret var min hjärna plötsligt helt tom. Så tom att man kunde höra min senaste tanke studsa på där inne... eller nåt. Alla intelligenta tankar om väjningsplikt, omkörningar, filkörning mm. hade plötsligt sprungit iväg och gömt sig på något ödsligt ställe, typ Sahara. Så det jag är rädd för är att så fort jag sätter mig bakom ratten kommer dessa intelligenta tankar att gömma sig igen.

Det jobbiga är att om jag misslyckas kommer det att ta jätte, jätte, jätte- länge innan jag får köra upp igen eftersom det är fullbokat några veckor framåt.
Men nu ska jag försöka tänka positivt... Jag kommer att klara det. jag kommer att klara det . Jag kommer att klara det. Jag kommer att...
Wish me luck!!!

En målning. En tanke. En beskrivning.

Då jag gick hem från ett scout-planeringsmöte idag kom jag att komponera ihop en målning i mitt huvud. Eftersom jag inte kan måla men verkligen inte ville glömma min idé bestämde jag mig för att försöka beskriva den istället. Jag konstaterade ganska snabbt att det inte var lätt att med ord beskriva den scen som jag hade i mina tankar. Det var oerhört svårt. Helt omöjligt, om jag ska vara ärlig.
Hur beskriver man de färger som känns så verkliga för en själv? Hur kan man med ord förklara det liv och dramatik som finns i ens tankar? Hur skildrar man det drömlandskap som känns så tydligt att man faktiskt kan se det då man sluter ögonen?
Det går inte. Men jag har försökt.
Jag blev inte helt nöjd med resultatet, men bestämde mig för att publicera det i alla fall. Ni får ursäkta om det är lite flummigt. Men ge mig gärna kritik. Finns det något jag kan förbättra? Är det någon del av målningen som känns oförståelig,otydlig och konstig? (Vilket antagligen är hela målningen, men...) Jag ser det här som en övning för att förbättra min förmåga att beskriva. Så jag kan ta en hel del kritik. Nå här är den i alla fall:

Målningen var i mest i akvarell. Den föreställde ett havslandskap. Men det var inget vanligt hav. I nedre kanten sluttade mörka och våta klippor ned i ett stormande hav, ovanför havet spände sig en himmel full av mörka moln ovanför en glödande solnedgång. Men där slutade alla likheter med vilket havslandskap som helst. Solen gick ned i vänstra kanten och i högra kanten var molnen mörka och hotfulla. Ur dessa moln hade hon låtit en flock av galopperande hästar framträda. Målade med samma mörka nyanser som åskmoln. Hästarna var molnen som galopperade mot solnedgången med flygande manar och svansar. Samtidigt hästar och moln. Hästen som var närmast solnedgången färgades av dess strålar till en glödande varelse med pärlvit man och svans. De galopperade över ett stormande hav. Vågorna var målade med mörka färger, främst ett flertal mörka blåa nyanser men även grått och mörkgrönt, toppade av ett ljust grått skum. Där de kastade sig mot de mörka klipporna steg skummet ur havet som en flock stora fåglar. Fåglarna steg mot himlen i en kaskad av vatten och färgades blodröda av solens strålar
Hon hade använt sina mest glödande färger till fåglarna och den solupplysta hästen som kontrast till de mörka och olycksbådande stormfärgerna som hon använt till resten av tavlan. Eftersom hon hade använt akvarellfärger till större delen av målningen var den väldigt diffus, allting flöt ihop. Som en dröm.
Men i det nedre högra hörnet hade hon frångått akvarellen och istället använt färgpennor för att måla en del av ett rum i betydligt skarpare färger. Rummet var upplyst av ett stearinljus. I skenet från ljuset kunde man se en säng, på och runt sängen satt barn i olika åldrar som såg ut att lyssna på en ung flicka som såg ut att ivrigt berätta något. Ljuslågan lyste upp deras ansikten och ljuset glittrade i deras ögon medan de lyssnade på flickans berättelser. Men med ljuset skapades även skuggor, och dessa skuggor smälte samman med det stormiga drömlandskap som målats med akvarell. En bild av en dröm. En sagans värld.

Jag bestämde mig för att skildra målningen ur ett sådant perspektiv att jag även nämnt tavlans icke existerande konstnär, "hon", då jag tänkte mig en viss situation då tavlan beskrevs. Men den situationen orkar jag inte berätta om.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om det är någon som tycker att det här inlägget blev konstigt och flummigt. Men jag är sån helt enkelt...