Imorgon...

Jaha... imorgon gäller det...
Imorgon ska det bestämmas om jag klarar av att framföra ett visst fyrhjuligt fordon...
Jag kör upp, om det nu fanns någon som inte förstod vad jag menade. Det börjar kännas ganska nervöst. Ganska nervöst... väldigt nervöst snarare. Men såvida jag inte är så nervöst att jag klantar till det så har jag nästan en chans att klara det. Det sa bilskolläraren åtminstone. Eller egentligen sa han att om jag kör som jag gjorde senaste lektionen så klarar jag det, men det betyder ju i princip samma sak :)

Problemet är att jag vet att jag har en tendens att klanta till det rejält då jag är nervös. Teoriprovet är ett utmärkt exempel på detta. Jag fick skriva om det ett x- antal gånger, fast jag egentligen kan teorin. Och nu skyller jag faktiskt inte ifrån mig. Då jag tränade på nätet gick det hur bra som helst, men så fort jag satte mig framför datorn vid besiktningskontoret var min hjärna plötsligt helt tom. Så tom att man kunde höra min senaste tanke studsa på där inne... eller nåt. Alla intelligenta tankar om väjningsplikt, omkörningar, filkörning mm. hade plötsligt sprungit iväg och gömt sig på något ödsligt ställe, typ Sahara. Så det jag är rädd för är att så fort jag sätter mig bakom ratten kommer dessa intelligenta tankar att gömma sig igen.

Det jobbiga är att om jag misslyckas kommer det att ta jätte, jätte, jätte- länge innan jag får köra upp igen eftersom det är fullbokat några veckor framåt.
Men nu ska jag försöka tänka positivt... Jag kommer att klara det. jag kommer att klara det . Jag kommer att klara det. Jag kommer att...
Wish me luck!!!