Förlåååååt... jag har inte publicerat några inlägg på väldigt, väldigt länge. Men jag har av någon okänd anledning inte känt för det. Jag ber så hemsk mycket om ursäkt. Om det finns någon som lider av svåra psykiska men på grund av min lathet(eller vad man nu ska kalla det) får personen i fråga själv ordna eventuell psykiatrisk vård. Men jag ska försöka förbättra mig.
På grund av att det var så länge sen jag senast skrev något och jag därför har hunnit göra väldigt mycket orkar jag inte berätta allt ( den här gången var det lathet + att det inlägget skulle ha blivit superlångt). Men jag kan ju nämna att jag varit på resa till vårt bastubadande lands huvudstad, varit på en upplevelserik kulturkarneval och börjat skolan igen.
Skolan... På ett sätt är det skönt att vara tillbaka, man får träffa folk regelbundet igen, man får någonslags rutin på dagarna och trean är relativt slapp... men... det finns ett stort problem som verkligen förmörkar skolgången, ett orosmoln som har hotat en längre tid men som nu är obehagligt nära. Jag pratar förstås om studentskrivningarna. Som vår finskalärare så vänligt påpekade i morse är det bara två veckor kvar tills vi sitter och svettas, skakar och funderar om det kanske hade varit bäst om man valt någon annan utbildning, vilken som helst. Om två veckor är det nämligen dags för finska hörförståelsen. Och då har jag redan plågat mig igenom engelska hörförståelsen och har religion, läsförståelse/uppsats i både engelska och finska framför mig...
Vadå att det börjar kännas smått panikartat...?
På söndagsnatten/morgonen då jag kom hem från trevlig samvaro med kompisar och skulle fara och sova märkte jag att jag inte mådde särskilt bra. Så det blev dags för en tur till WC:n, följt av många andra. Det blev inte många timmars sömn den natten. Men för läsarnas välbefinnande hoppar jag över detaljerna. För att uttrycka det enkelt hade jag "magafari" och feber. Ingen kombination jag rekommenderar. Nåja, på söndag förmiddag hade det lugnat ner sig lite, magafarin hade "mildrats" till illamående och febern var på väg ner. På söndag kväll kändes det så pass bra att jag till och med funderade på att fara till skolan på måndag. Det vill säga enda tills jag steg upp på morgonen och ganska snabbt konstaterade att trots att jag knappt ens hade stegring och att magen faktiskt kändes lite bättre hade en fruktansvärd huvudvärk.
Nå, idag for jag i alla fall till skolan även om jag inte kände mig helt hundraprocentig. Det gick bra, även om jag kanske inte åt så mycket som jag brukar. Min matlust har fortfarande inte återvänt och då jag var sjuk gick jag på ett och ett halv dygn ner tre kilo, om det nu var någon som var intresserad.
Nu har jag fått beklaga mig över det.
Jag tror det börjar bli dags att avsluta nu. Dt här inlägget blev lite längre än jag planerat...Bye
