torsdag 15 juli 2010

Vattenflaskornas förbannelse

Det hela började för länge sedan i det antika Egypten då en mycket ondsint farao bestämde sig för att jäklas lite... ELLER så började det för ett halvt år sedan då jag köpte en vattenflaska... ELLER så började det för x-antal mycket varma dagar sedan... ELLER så började det igår...

Det var en mycket varm och MYCKET fuktig dag, så min vana trogen hade jag med mig min trogna vattenflaska för att inte dö av vätskebrist. För att jag skulle minnas var jag lagt flaskan lade jag den under skottkärran och började sedan med mitt mycket... jordiga arbete. En av sommarpojkarna kom med en traktor med jord (i skopan förstås) Och plötsligt hörs ett högt skrik och en explosion som tusen atombomber... ELLER så säger min halvchef(?) att Sommarpojken råkat köra över min vattenflaska, med en x-antal viktenheters traktor. Av någon mystifik anledning var flaskan inte under skottkärran längre... Jag har två teorier... 1/ Någon hade flyttat skottkärran så att den inte var i vägen för traktorn. 2/ Herr Vatt Enflask kände sig gammal och trött och orkade inte längre arbeta för mig och bestämde sig för att hoppa framför traktorns hjul och göra lidandet kort. Oberoende av anledningen hade jag plötsligt en väldigt smutsig, halvfull (eller halvtom?) och VÄLDIGT platt vattenflaska.

Då jag sedan på kaffepausen undersökte herr Vatt Enflasks skador konstaterade jag att han fortfarande gick att rädda. Eller åtminstone kunde jag ge honom en sista dag innan han skulle få njuta av pensionens tristess. Efter en ordenlig rengöring och några smärre skönhetsoperationer var han så gott som ny. (Han var inte direkt ny innan olyckan...) På grund av en olägligt placerad buckla som jag inte fick uträtad var det lite svårt att få honom att stå stadigt såvida inte marken lutade. Men han fick en sista dag i arbete.

Jag tackar herr Vatt Enflask för en lång och trogen tjänst. Hans arbetskarriär påbörjades som tågreseflaska därefter befordrades han till Vakna-upp-mitt-i-natten-jättetörstig-flaska sedan klättrade han upp i karriärstegen och blev jobbflaska... För att sedan sluta under ett traktorhjul. Han har varit mig mycket trogen och jag kommer att sakna han flit och fantastiska kommunikationsförmåga. Han kommer alltid ha en viktig plats i mitt hjärta.


Tanken var att jag skulle ta med en ersättare idag. Men eftersom jag har ett minne som en guldfisk med alzheimer glömde jag förstås. Så jag fick då låna en vikarie. Doktor Glas... Flask, en föredetta hallonsaftflaska.
Större delen av dagens arbete sköttes vid stadens kyrka och eftersom jag arbetade ensam på eftermiddagen fick jag cykla fram och tillbaka, fram och tillbaka, och eftersom jag inte kom på någon bättre plats att transportera dr Glas Flask använde jag pakethållaren. Verkligen genialiskt. :)

Första resan fram och tillbaka gick bra. Andra resan fram gick bra. Andra resan tillbaka fick avbrytas för en kort stund då dr Glas Flask hoppade ELLER föll av cykeln. Han överlevde utan några skador, lätt skakad, men annars ok. Jag plockade upp honom och fortsatte min färd. Jag hade inte hunnit så långt innan jag hörde ett thnk då pakethållarklämman slog ihop. För att inte tappa flaskan i marken försökte jag bromsa in mjukt. Men... KRASCH!!!. Så stod jag där och såg på en väldigt splittrad dr Glas Flask som låg i en våt pöl på asfalten. "Allting kan gå itu, men en glasflaska kan gå i tuuuuusen bitar..." Jag måste vara en väldigt jobbig arbetsgivare... ELLER så är pakethållaren inte ett bra ställe att transportera en glasflaska på.

Eftersom jag är en så snäll och duktig flicka satte jag mig på huk och började plocka glasbitar. Jag kunde inte låta bli att fundera vad förbipasserande trodde om mig då jag står och plockar upp bitar av en söndrig flaska som det varit en genomskinlig vätska i. :) Inte tänkte jag på att använda mina arbetshandskar (som jag vanligtvis missbrukar) heller. Men jag lyckades transportera f.d. dr Glas Flask tillbaka till arbetet utan vidare missöden. Åtminstone gick det bra tills dr Glas Flasks tidigare arbetsgivare frågade om jag skärt mig. Jag svarade nekade och for till glasinsamligsroskisen. Då jag öppnade locket kände jag hur något skar in i fingret. Jag slängde glaset och undersökte mitt finger. Där fanns ett yttepytte skärsår och en ännu yttepyttigare glasbit. Antigen var det en sista hämnd... ELLER så är jag en disträ idiot som borde ha använt handskar.

Så... Vad lära vi oss av detta?
1/ Håll självmordsbenägna vattenflaskor bort från traktorhjul.
2/ Skönhetsoperationer kan inte fixa allt.
3/ Transportera inte glasflaskor på pakethållaren. (Speciellt inte om de är självmordsbenägna)
4/ En varm dag ska man äta pistagenötter för att återställa JONbalansen.
5/ Använd alltid handskar då du plockar upp hämndlystna f.d. glasflaskor
6/ Använd aldrig en flaska som du hittat i en grav från gamla Egypten.
(Speciellt om graven tillhört en ondsint farao som tycker om att jäklas. Dessutom är det ohygieniskt.) :)

Och med dessa viktiga och djupa visdomsord... Tjingeling från en väldigt flummig A-fi

fredag 9 juli 2010

Det är här man borde hitta en smart och häftig rubrik...

Jag tänkte att jag kanske skulle vara aktiv och knåpa ihop ett till blogginlägg. Inte för att jag har något vettigt att skriva om. Men ärligt talat hur ofta skriver jag något vettigt i min blogg? Antagligen skulle det vara oftare om jag skrev oftare. YEY vad jag är smart. XD

Ärligt talat har jag ingen aning om vad jag ska skriva... vid det här laget har jag skrivit x antal stycken om x antal olika ämnen, och sedan raderat dem... Lustigt hur man ibland har hur mycket inspiration som helst och ibland ingen inspiration alls. Jag tror stenhårt på att min inspiration har packat sina väskor och farit på en låååång semester på Mars eller något annat spännande ställe. Eller så är jag bara trött efter en vecka av tidiga mornar och långa arbetsdagar...
Man kan ju fundera på varför jag överhuvudtaget försöker skriva då jag inte lyckas producera något... Antagligen är jag lätt uttråkad. Vissa festar på fredagskvällar, andra skriver blogginlägg. Men mina eventuella läsare är säkert glada. Eller...?

Av någon konstig anledning hade jag lust att klä mig helt i svart idag... Så jag är helsvart. Inte helsvart-helsvart men A-fi-helsvart. Hmmm... låter vettigt... :)
Både tröja och strumpor har tryck. Djurtryck i båda fallen, snöleopard (sällan) och... något...något med stora ögon... En hund kanske? Eller en igelkott? Söt är den i alla fall. (Jag borde bli modebloggare. XD)

Jag har varit och hälsat på Fabbo Polis idag... Lämnade in intyg på att jag har tagit andra skedet. Så om några veckor får jag ett nytt körkort att visa upp som ID, eller om jag mot all förmodan skulle bli stoppad av Fabbo Polis. Knappast troligt med tanke på att jag nästan aldrig kör, men om jag körde skulle det vara deprimerande troligt att det händer. :( Det här med bilar är inte riktigt min starkaste sida...

Det har varit tungt på jobbet den här veckan. Inte för att jag börjar kl 7 varje morgon, vilket betyder att jag stiger upp 05.27, det har jag nästan vant mig vid efter 2 ½ månader. Men det har varit vaaaaaaaaaaaaaaaarmt. Temperaturen har varit kring 15 grader då jag började jobba på morgonen och 18- 27 grader på eftermiddagarna. I skuggan. Och jag har oftast arbetat i solen. Jag har nog försökt arbeta i skuggan, men det har inte alltid varit möjligt. Det har gått åt många liter vatten om dagen, och ändå har jag haft vätskebrist vid ett flertal tillfällen. Inte särskilt roligt. :(
Men en positiv (?) sak med jobbet är att jag har har blivit väldigt van vid mygg, brännässlor, rosentaggar, regn, äckliga insekter och flera andra mer eller mindre trevliga saker. Jag reagerar knappt vid myggbett och brännässleutslag. Jag får typ ett litet (åtminstone i A-fi-skala räknat) utslag som kliar typ 15 minuter och som jag sedan inte ens lägger märke till.

Heh... jag har ju till och med fått ihopknåpat ett relativt långt inlägg. ( Inget jämfört med de inlägg L skriver, men...) Men med tanke på att min inspiration har tagit semester och inte skicka någon vikarie är det duktigt. Ganska lustigt hur jag på något sätt alltid lyckas skriva relativt långa inlägg även utan inspiration. Ett lätt fragmentariskt inlägg som vanlig, men det är något i alla fall...Urgelpurgel från A-fi (Don´t ask...)

fredag 2 juli 2010

Återuppstånden... eller nåt

Yey... Jag är tillbaka... Förhoppningsvis... (Och fortsätter missbruka 'punktpunkt-punkt') Jag fick plötsligt ett allvarligt anfall av bloggskrivningsinspiration och ska göra ett tappert försök att bli en aktiv bloggare igen. ( Ni får tacka min kära mor) Vi får se hur det går... Någon uppmärksam läsare kanske till och med märker att bloggen har ändrat utseende. A-Fi har haft lite roligt med designfunktionerna.

Eh... för att ta mitt liv sedan senaste blogginlägget i en kort, kort, kort version: Studenten avklarad, ett år av landskapsplanerings-studier avklarat och inträdesförhöret till Hesa Uni ( biologi) avklarat. Så de blir att flytta till storstaden på riktigt i höst... OM jag lyckas hitta en lägenhet. En hel massa trevliga människor har jag också lärt känna. Ja och så har jag ett sommarjobb, eller egentligen är det väl praktik. Och jag har nästan lärt mig köra traktor :) Som en mycket god vän till mig konstaterade är det dags att skaffa lippisar att lägga bakfram och en stoooor "prillo" och fara på traktorrace. Dessutom måste jag köpa basförstärkare till min framtida traktor så är jag redo för Gaturally. XD
Nääädå... jag flummar inte alls :)


Slutligen vill jag gratulera alla eventuella läsare som har hittat detta blogginlägg och dessutom orkat läsa igenom det. ( Det blev kanske lätt flummigt och fragmentariskt... Sällan det händer XD) Tjolahopp från A-Fi