Vattenflaskornas förbannelse

Det hela började för länge sedan i det antika Egypten då en mycket ondsint farao bestämde sig för att jäklas lite... ELLER så började det för ett halvt år sedan då jag köpte en vattenflaska... ELLER så började det för x-antal mycket varma dagar sedan... ELLER så började det igår...

Det var en mycket varm och MYCKET fuktig dag, så min vana trogen hade jag med mig min trogna vattenflaska för att inte dö av vätskebrist. För att jag skulle minnas var jag lagt flaskan lade jag den under skottkärran och började sedan med mitt mycket... jordiga arbete. En av sommarpojkarna kom med en traktor med jord (i skopan förstås) Och plötsligt hörs ett högt skrik och en explosion som tusen atombomber... ELLER så säger min halvchef(?) att Sommarpojken råkat köra över min vattenflaska, med en x-antal viktenheters traktor. Av någon mystifik anledning var flaskan inte under skottkärran längre... Jag har två teorier... 1/ Någon hade flyttat skottkärran så att den inte var i vägen för traktorn. 2/ Herr Vatt Enflask kände sig gammal och trött och orkade inte längre arbeta för mig och bestämde sig för att hoppa framför traktorns hjul och göra lidandet kort. Oberoende av anledningen hade jag plötsligt en väldigt smutsig, halvfull (eller halvtom?) och VÄLDIGT platt vattenflaska.

Då jag sedan på kaffepausen undersökte herr Vatt Enflasks skador konstaterade jag att han fortfarande gick att rädda. Eller åtminstone kunde jag ge honom en sista dag innan han skulle få njuta av pensionens tristess. Efter en ordenlig rengöring och några smärre skönhetsoperationer var han så gott som ny. (Han var inte direkt ny innan olyckan...) På grund av en olägligt placerad buckla som jag inte fick uträtad var det lite svårt att få honom att stå stadigt såvida inte marken lutade. Men han fick en sista dag i arbete.

Jag tackar herr Vatt Enflask för en lång och trogen tjänst. Hans arbetskarriär påbörjades som tågreseflaska därefter befordrades han till Vakna-upp-mitt-i-natten-jättetörstig-flaska sedan klättrade han upp i karriärstegen och blev jobbflaska... För att sedan sluta under ett traktorhjul. Han har varit mig mycket trogen och jag kommer att sakna han flit och fantastiska kommunikationsförmåga. Han kommer alltid ha en viktig plats i mitt hjärta.

Tanken var att jag skulle ta med en ersättare idag. Men eftersom jag har ett minne som en guldfisk med alzheimer glömde jag förstås. Så jag fick då låna en vikarie. Doktor Glas... Flask, en föredetta hallonsaftflaska.
Större delen av dagens arbete sköttes vid stadens kyrka och eftersom jag arbetade ensam på eftermiddagen fick jag cykla fram och tillbaka, fram och tillbaka, och eftersom jag inte kom på någon bättre plats att transportera dr Glas Flask använde jag pakethållaren. Verkligen genialiskt. :)

Första resan fram och tillbaka gick bra. Andra resan fram gick bra. Andra resan tillbaka fick avbrytas för en kort stund då dr Glas Flask hoppade ELLER föll av cykeln. Han överlevde utan några skador, lätt skakad, men annars ok. Jag plockade upp honom och fortsatte min färd. Jag hade inte hunnit så långt innan jag hörde ett thnk då pakethållarklämman slog ihop. För att inte tappa flaskan i marken försökte jag bromsa in mjukt. Men... KRASCH!!!. Så stod jag där och såg på en väldigt splittrad dr Glas Flask som låg i en våt pöl på asfalten. "Allting kan gå itu, men en glasflaska kan gå i tuuuuusen bitar..." Jag måste vara en väldigt jobbig arbetsgivare... ELLER så är pakethållaren inte ett bra ställe att transportera en glasflaska på.

Eftersom jag är en så snäll och duktig flicka satte jag mig på huk och började plocka glasbitar. Jag kunde inte låta bli att fundera vad förbipasserande trodde om mig då jag står och plockar upp bitar av en söndrig flaska som det varit en genomskinlig vätska i. :) Inte tänkte jag på att använda mina arbetshandskar (som jag vanligtvis missbrukar) heller. Men jag lyckades transportera f.d. dr Glas Flask tillbaka till arbetet utan vidare missöden. Åtminstone gick det bra tills dr Glas Flasks tidigare arbetsgivare frågade om jag skärt mig. Jag svarade nekade och for till glasinsamligsroskisen. Då jag öppnade locket kände jag hur något skar in i fingret. Jag slängde glaset och undersökte mitt finger. Där fanns ett yttepytte skärsår och en ännu yttepyttigare glasbit. Antigen var det en sista hämnd... ELLER så är jag en disträ idiot som borde ha använt handskar.

Så... Vad lära vi oss av detta?
1/ Håll självmordsbenägna vattenflaskor bort från traktorhjul.
2/ Skönhetsoperationer kan inte fixa allt.
3/ Transportera inte glasflaskor på pakethållaren. (Speciellt inte om de är självmordsbenägna)
4/ En varm dag ska man äta pistagenötter för att återställa JONbalansen.
5/ Använd alltid handskar då du plockar upp hämndlystna f.d. glasflaskor
6/ Använd aldrig en flaska som du hittat i en grav från gamla Egypten.
(Speciellt om graven tillhört en ondsint farao som tycker om att jäklas. Dessutom är det ohygieniskt.) :)

Och med dessa viktiga och djupa visdomsord... Tjingeling från en väldigt flummig A-fi