A-Fi

Livet i storstadsdjungeln

2010-10-11T19:55:00.006+03:00

Tjolahopp i regnskogen, eller storstadsdjungeln... Äntligen får ni höra något om mina stora äventyr i storstaden. Om någon undrar så beror min plötsliga bloggningsinspiration antagligen på botaniktenten senare den här veckan :)

Det har hänt så mycket sedan mitt senaste inlägg... Kan ju bero på att det var länge sedan. Men skolan flyter på någorlunda, börjar så småningom komma in i rutinen, och jag har till och med motivationen i behåll ( för det mesta åtminstone) Den svenska biologgruppen är trevlig, så inga problem på den fronten. Självklart är de trevliga, halva gruppen kommer ju från Österbotten. :) För det mesta är studierna riktigt roliga och intressanta. Men vissa ämnen skulle man kanske kunna klara sig utan, till exempel har jag svårt att förstå varför en biolog behöver kunna grunderna i kvantmekanik, det värsta är att kemiläraren inte heller kunde ge en bra anledning.

Livet i lägenheten fungerar förvånansvärt bra, tycker jag åtminstone. Hittills har vi inte mördat varandra. :) Vilket inte ens skulle vara särskilt svårt: knivarna är nämligen skrämmande vassa. Jag delar rum med två krukväxter: Kim och Petra + 5 ännu odöpta sticklingar som jag "knyckte" av botanikprofessorn.

Storstadslivet fungerar också förvånansvärt smärtfritt. Har lärt mig ta bussen till skolan (efter ett stort och ett mindre missöde...) Men ibland blir jag bara så otroligt irriterad på chaufförerna, som verkar anse att man inte får stiga på bussen då den står tio meter från hållplatsen utan snällt måste vänta i kylan på att de ska köra dit tre minuter senare.

Idag har jag lärt mig att vissa fiskarter i princip är i fyllan typ hela vintern, de kan inte simma rakt och allt :) Hurra för mogna professorer. Undrar om de får krapula på våren också?
(Fiskarna alltså, inte professorn...)

Jaha då är det väl bara att avsluta med mitt vanliga löfte om att jag ska försöka blogga mera aktivt. Tjolahopp från A-Fi:)

Vattenflaskornas förbannelse

2010-07-15T21:14:00.002+03:00

Det hela började för länge sedan i det antika Egypten då en mycket ondsint farao bestämde sig för att jäklas lite... ELLER så började det för ett halvt år sedan då jag köpte en vattenflaska... ELLER så började det för x-antal mycket varma dagar sedan... ELLER så började det igår...

Det var en mycket varm och MYCKET fuktig dag, så min vana trogen hade jag med mig min trogna vattenflaska för att inte dö av vätskebrist. För att jag skulle minnas var jag lagt flaskan lade jag den under skottkärran och började sedan med mitt mycket... jordiga arbete. En av sommarpojkarna kom med en traktor med jord (i skopan förstås) Och plötsligt hörs ett högt skrik och en explosion som tusen atombomber... ELLER så säger min halvchef(?) att Sommarpojken råkat köra över min vattenflaska, med en x-antal viktenheters traktor. Av någon mystifik anledning var flaskan inte under skottkärran längre... Jag har två teorier... 1/ Någon hade flyttat skottkärran så att den inte var i vägen för traktorn. 2/ Herr Vatt Enflask kände sig gammal och trött och orkade inte längre arbeta för mig och bestämde sig för att hoppa framför traktorns hjul och göra lidandet kort. Oberoende av anledningen hade jag plötsligt en väldigt smutsig, halvfull (eller halvtom?) och VÄLDIGT platt vattenflaska.

Då jag sedan på kaffepausen undersökte herr Vatt Enflasks skador konstaterade jag att han fortfarande gick att rädda. Eller åtminstone kunde jag ge honom en sista dag innan han skulle få njuta av pensionens tristess. Efter en ordenlig rengöring och några smärre skönhetsoperationer var han så gott som ny. (Han var inte direkt ny innan olyckan...) På grund av en olägligt placerad buckla som jag inte fick uträtad var det lite svårt att få honom att stå stadigt såvida inte marken lutade. Men han fick en sista dag i arbete.

Jag tackar herr Vatt Enflask för en lång och trogen tjänst. Hans arbetskarriär påbörjades som tågreseflaska därefter befordrades han till Vakna-upp-mitt-i-natten-jättetörstig-flaska sedan klättrade han upp i karriärstegen och blev jobbflaska... För att sedan sluta under ett traktorhjul. Han har varit mig mycket trogen och jag kommer att sakna han flit och fantastiska kommunikationsförmåga. Han kommer alltid ha en viktig plats i mitt hjärta.

Tanken var att jag skulle ta med en ersättare idag. Men eftersom jag har ett minne som en guldfisk med alzheimer glömde jag förstås. Så jag fick då låna en vikarie. Doktor Glas... Flask, en föredetta hallonsaftflaska.
Större delen av dagens arbete sköttes vid stadens kyrka och eftersom jag arbetade ensam på eftermiddagen fick jag cykla fram och tillbaka, fram och tillbaka, och eftersom jag inte kom på någon bättre plats att transportera dr Glas Flask använde jag pakethållaren. Verkligen genialiskt. :)

Första resan fram och tillbaka gick bra. Andra resan fram gick bra. Andra resan tillbaka fick avbrytas för en kort stund då dr Glas Flask hoppade ELLER föll av cykeln. Han överlevde utan några skador, lätt skakad, men annars ok. Jag plockade upp honom och fortsatte min färd. Jag hade inte hunnit så långt innan jag hörde ett thnk då pakethållarklämman slog ihop. För att inte tappa flaskan i marken försökte jag bromsa in mjukt. Men... KRASCH!!!. Så stod jag där och såg på en väldigt splittrad dr Glas Flask som låg i en våt pöl på asfalten. "Allting kan gå itu, men en glasflaska kan gå i tuuuuusen bitar..." Jag måste vara en väldigt jobbig arbetsgivare... ELLER så är pakethållaren inte ett bra ställe att transportera en glasflaska på.

Eftersom jag är en så snäll och duktig flicka satte jag mig på huk och började plocka glasbitar. Jag kunde inte låta bli att fundera vad förbipasserande trodde om mig då jag står och plockar upp bitar av en söndrig flaska som det varit en genomskinlig vätska i. :) Inte tänkte jag på att använda mina arbetshandskar (som jag vanligtvis missbrukar) heller. Men jag lyckades transportera f.d. dr Glas Flask tillbaka till arbetet utan vidare missöden. Åtminstone gick det bra tills dr Glas Flasks tidigare arbetsgivare frågade om jag skärt mig. Jag svarade nekade och for till glasinsamligsroskisen. Då jag öppnade locket kände jag hur något skar in i fingret. Jag slängde glaset och undersökte mitt finger. Där fanns ett yttepytte skärsår och en ännu yttepyttigare glasbit. Antigen var det en sista hämnd... ELLER så är jag en disträ idiot som borde ha använt handskar.

Så... Vad lära vi oss av detta?
1/ Håll självmordsbenägna vattenflaskor bort från traktorhjul.
2/ Skönhetsoperationer kan inte fixa allt.
3/ Transportera inte glasflaskor på pakethållaren. (Speciellt inte om de är självmordsbenägna)
4/ En varm dag ska man äta pistagenötter för att återställa JONbalansen.
5/ Använd alltid handskar då du plockar upp hämndlystna f.d. glasflaskor
6/ Använd aldrig en flaska som du hittat i en grav från gamla Egypten.
(Speciellt om graven tillhört en ondsint farao som tycker om att jäklas. Dessutom är det ohygieniskt.) :)

Och med dessa viktiga och djupa visdomsord... Tjingeling från en väldigt flummig A-fi

Det är här man borde hitta en smart och häftig rubrik...

2010-07-09T20:21:00.006+03:00

Jag tänkte att jag kanske skulle vara aktiv och knåpa ihop ett till blogginlägg. Inte för att jag har något vettigt att skriva om. Men ärligt talat hur ofta skriver jag något vettigt i min blogg? Antagligen skulle det vara oftare om jag skrev oftare. YEY vad jag är smart. XD

Ärligt talat har jag ingen aning om vad jag ska skriva... vid det här laget har jag skrivit x antal stycken om x antal olika ämnen, och sedan raderat dem... Lustigt hur man ibland har hur mycket inspiration som helst och ibland ingen inspiration alls. Jag tror stenhårt på att min inspiration har packat sina väskor och farit på en låååång semester på Mars eller något annat spännande ställe. Eller så är jag bara trött efter en vecka av tidiga mornar och långa arbetsdagar...
Man kan ju fundera på varför jag överhuvudtaget försöker skriva då jag inte lyckas producera något... Antagligen är jag lätt uttråkad. Vissa festar på fredagskvällar, andra skriver blogginlägg. Men mina eventuella läsare är säkert glada. Eller...?

Av någon konstig anledning hade jag lust att klä mig helt i svart idag... Så jag är helsvart. Inte helsvart-helsvart men A-fi-helsvart. Hmmm... låter vettigt... :)
Både tröja och strumpor har tryck. Djurtryck i båda fallen, snöleopard (sällan) och... något...något med stora ögon... En hund kanske? Eller en igelkott? Söt är den i alla fall. (Jag borde bli modebloggare. XD)

Jag har varit och hälsat på Fabbo Polis idag... Lämnade in intyg på att jag har tagit andra skedet. Så om några veckor får jag ett nytt körkort att visa upp som ID, eller om jag mot all förmodan skulle bli stoppad av Fabbo Polis. Knappast troligt med tanke på att jag nästan aldrig kör, men om jag körde skulle det vara deprimerande troligt att det händer. :( Det här med bilar är inte riktigt min starkaste sida...

Det har varit tungt på jobbet den här veckan. Inte för att jag börjar kl 7 varje morgon, vilket betyder att jag stiger upp 05.27, det har jag nästan vant mig vid efter 2 ½ månader. Men det har varit vaaaaaaaaaaaaaaaarmt. Temperaturen har varit kring 15 grader då jag började jobba på morgonen och 18- 27 grader på eftermiddagarna. I skuggan. Och jag har oftast arbetat i solen. Jag har nog försökt arbeta i skuggan, men det har inte alltid varit möjligt. Det har gått åt många liter vatten om dagen, och ändå har jag haft vätskebrist vid ett flertal tillfällen. Inte särskilt roligt. :(
Men en positiv (?) sak med jobbet är att jag har har blivit väldigt van vid mygg, brännässlor, rosentaggar, regn, äckliga insekter och flera andra mer eller mindre trevliga saker. Jag reagerar knappt vid myggbett och brännässleutslag. Jag får typ ett litet (åtminstone i A-fi-skala räknat) utslag som kliar typ 15 minuter och som jag sedan inte ens lägger märke till.

Heh... jag har ju till och med fått ihopknåpat ett relativt långt inlägg. ( Inget jämfört med de inlägg L skriver, men...) Men med tanke på att min inspiration har tagit semester och inte skicka någon vikarie är det duktigt. Ganska lustigt hur jag på något sätt alltid lyckas skriva relativt långa inlägg även utan inspiration. Ett lätt fragmentariskt inlägg som vanlig, men det är något i alla fall...Urgelpurgel från A-fi (Don´t ask...)

Återuppstånden... eller nåt

2010-07-02T21:07:00.004+03:00

Yey... Jag är tillbaka... Förhoppningsvis... (Och fortsätter missbruka 'punktpunkt-punkt') Jag fick plötsligt ett allvarligt anfall av bloggskrivningsinspiration och ska göra ett tappert försök att bli en aktiv bloggare igen. ( Ni får tacka min kära mor) Vi får se hur det går... Någon uppmärksam läsare kanske till och med märker att bloggen har ändrat utseende. A-Fi har haft lite roligt med designfunktionerna.

Eh... för att ta mitt liv sedan senaste blogginlägget i en kort, kort, kort version: Studenten avklarad, ett år av landskapsplanerings-studier avklarat och inträdesförhöret till Hesa Uni ( biologi) avklarat. Så de blir att flytta till storstaden på riktigt i höst... OM jag lyckas hitta en lägenhet. En hel massa trevliga människor har jag också lärt känna. Ja och så har jag ett sommarjobb, eller egentligen är det väl praktik. Och jag har nästan lärt mig köra traktor :) Som en mycket god vän till mig konstaterade är det dags att skaffa lippisar att lägga bakfram och en stoooor "prillo" och fara på traktorrace. Dessutom måste jag köpa basförstärkare till min framtida traktor så är jag redo för Gaturally. XD
Nääädå... jag flummar inte alls :)

Slutligen vill jag gratulera alla eventuella läsare som har hittat detta blogginlägg och dessutom orkat läsa igenom det. ( Det blev kanske lätt flummigt och fragmentariskt... Sällan det händer XD) Tjolahopp från A-Fi

Förlåååt

2008-11-03T22:39:00.000+02:00

Folk börjar klaga på att det var länge sedan jag senast skrev ett blogginlägg... Det var faktiskt ganska länge sen... Förlåt...Om någon lider av allvarligare psykiska men på grund av min lathet ber jag så hemskt mycket om ursäkt.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag hade tänkt skriva, men det ordnar väl sig på ett eller annat sätt. Alltid blir det något... Hmm... vad kan jag berätta? Det har förstås hänt en hel del sen sist. Men ni behöver inte vara oroliga, jag tänker inte berätta allt.

Jag har varit på hajk med vår nya patrull i helgen. På fredag kväll gick vi ca 2-3 km i det underbara finska höstvädret. Höstens första snö passade på att falla just den dag som vi var på hajk... det måste ha varit planerat. Vi blev våta. Men det kan ju också ha berott på att vi gick över ett träsk där spängerna( jag hatar det ordet)inte var i världens bästa skick. men vi hittade, trots att det såg mörkt ut :). En trevlig hajk, även om jag var tvungen att fara tidigare för att hinna till kyrkan med en grupp konfirmander.

Så där annars har det väl mest varit skolarbete. Provveckan står framför alla JG: are som en sumobrottare med viktproblem. Men det ska nog gå bra. Jag har bara ett prov den här veckan som jag behöver läsa till, men det är o andra sidan engelska... sju(!!!) stycken med ord... pust. Nästa vecka har jag prov i både biologi och geografi... dagarna efter varandra. Skoooooola, skooooooola, skooooooooooooooooooooola...

Nu har jag åtminstone skrivit någonting, så jag hoppas att folket blir åtminstone lite gladare på mig. Förlåt jag har helt enkelt ingen inspiration till att skriva ett spännande, långt och inspirerande blogginlägg...

Studenten... igen...

2008-09-16T21:52:00.001+03:00

Önskar att jag kunde säga "intet nytt på studentfronten", men tyvärr är det nog inte möjligt...

Fick preliminära resultatet i engelska- och finska hörförståelsen för några dagar sedan. Engelskan gick över förväntan, speciellt då det var ett relativt svårt prov och jag var supernervös. Finskan gick lite sämre än jag väntat mig, men jag fick över hälften rätt åtminstone. Man ska inte förvänta sig för mycket...

Skrev religion i måndags... Provet var förvånansvärt lätt även om det var lite väl inriktat på kristendomen(bara 2 av 10 frågor behandlade någon annan religion). Jag vågade mig t.o.m. på en jokerfråga, bara att vänta och se om det var någon smart idé.
Till min stora förvåning lämnade jag in provet lite före tiden var ute. Jag hade t.o.m. tid att äta och studera en tennisboll som satt inkilad mellan några plankor på väggen i salen. Nå nu återstår det att vänta och se hur det har gått...

Det är bara två prov som återstår på hösten nu,finska och engelska läsförståelsen.

För att mina kära läsare inte ska bli alltför uttråkade av mina rapporter från studenten kan jag ju nämna ett annat ämne som är aktuellt. Nämligen provveckan. Vem har varit så outsägligt korkad att de planerat det så att treorna ska skriva vanliga prov parallellt med studenten? Jag har god lust att strypa den personen.
Har matteprov imorgon. Så jag har alltså suttit hela dagen och pluggat matte och kan fortfarande lika mycket ingenting som innan. Och tyvärr är jag ingen pessimist då jag säger att jag inte kommer att få godkänt,jag är realist. men eftersom jag fick godkänt i förra kursen och jag inte ska skriva matte betyder en fyra inte världens undergång.
En positiv sak med den här provveckan är att jag bara har ett prov i morgon och på tisdag plus ett religionsprov någon gång. Men jag känner att jag kanske inte behöver läsa så övrdrivet mycket på det, det känns som om jag börjar kunna det här med religion vid det här laget :)

Ni får ursäkta om inläggen bar handlar om studenten och skolarbete, men det är det som alla treors (läs: mitt) liv handlar om för tillfället. Okej det där var en liten överdrift men...
Snart är det över...

Studenten

2008-09-09T09:47:00.000+03:00

Det har börjat...!!!!!
Den stora, hemska, fruktansvärda studentexamen. Sitter här och försöker andas ut efter finska hörförståelsen. De gick någorlunda bra. Men de öppna frågorna gick fullständigt åt skogen, trots att man fick skriva svar på svenska. Det gick fullständigt och totalt raka vägen åt skogen. Frågan om jag ens får 10 av 30 poäng... Men resten av provet kändes lite bättre. Nå... jag lär väl märka hur det gick förr eller senare...

Igår skrev jag engelska hörförståelsen som var det första provet i studentexamen. Det var nervöööööööööst. Och det gick inte heller så jätte tipp-topp...

Men kanske jag överlever...
Tjingeling!!!

Sjukt

2008-08-26T22:38:00.000+03:00

Förlåååååt... jag har inte publicerat några inlägg på väldigt, väldigt länge. Men jag har av någon okänd anledning inte känt för det. Jag ber så hemsk mycket om ursäkt. Om det finns någon som lider av svåra psykiska men på grund av min lathet(eller vad man nu ska kalla det) får personen i fråga själv ordna eventuell psykiatrisk vård. Men jag ska försöka förbättra mig.

På grund av att det var så länge sen jag senast skrev något och jag därför har hunnit göra väldigt mycket orkar jag inte berätta allt ( den här gången var det lathet + att det inlägget skulle ha blivit superlångt). Men jag kan ju nämna att jag varit på resa till vårt bastubadande lands huvudstad, varit på en upplevelserik kulturkarneval och börjat skolan igen.

Skolan... På ett sätt är det skönt att vara tillbaka, man får träffa folk regelbundet igen, man får någonslags rutin på dagarna och trean är relativt slapp... men... det finns ett stort problem som verkligen förmörkar skolgången, ett orosmoln som har hotat en längre tid men som nu är obehagligt nära. Jag pratar förstås om studentskrivningarna. Som vår finskalärare så vänligt påpekade i morse är det bara två veckor kvar tills vi sitter och svettas, skakar och funderar om det kanske hade varit bäst om man valt någon annan utbildning, vilken som helst. Om två veckor är det nämligen dags för finska hörförståelsen. Och då har jag redan plågat mig igenom engelska hörförståelsen och har religion, läsförståelse/uppsats i både engelska och finska framför mig...
Vadå att det börjar kännas smått panikartat...?

På söndagsnatten/morgonen då jag kom hem från trevlig samvaro med kompisar och skulle fara och sova märkte jag att jag inte mådde särskilt bra. Så det blev dags för en tur till WC:n, följt av många andra. Det blev inte många timmars sömn den natten. Men för läsarnas välbefinnande hoppar jag över detaljerna. För att uttrycka det enkelt hade jag "magafari" och feber. Ingen kombination jag rekommenderar. Nåja, på söndag förmiddag hade det lugnat ner sig lite, magafarin hade "mildrats" till illamående och febern var på väg ner. På söndag kväll kändes det så pass bra att jag till och med funderade på att fara till skolan på måndag. Det vill säga enda tills jag steg upp på morgonen och ganska snabbt konstaterade att trots att jag knappt ens hade stegring och att magen faktiskt kändes lite bättre hade en fruktansvärd huvudvärk.
Nå, idag for jag i alla fall till skolan även om jag inte kände mig helt hundraprocentig. Det gick bra, även om jag kanske inte åt så mycket som jag brukar. Min matlust har fortfarande inte återvänt och då jag var sjuk gick jag på ett och ett halv dygn ner tre kilo, om det nu var någon som var intresserad.
Nu har jag fått beklaga mig över det.

Jag tror det börjar bli dags att avsluta nu. Dt här inlägget blev lite längre än jag planerat...Bye

Hmmm...

2008-07-30T16:29:00.000+03:00

Nu får jag nästan dåligt samvete... jag har inte skrivit något inlägg på ett tag och jag har inte meddelat hur det gick med uppkörandet. Det gick... "trumvirvel"... bra. Jag blev godkänd. Nu borde jag träna för att bli en bra chaufför. Borde... Det har inte blivit så mycket körande som jag kanske skulle behöva. Två gånger har jag satt mig i vårbilsominteärdetminstalikdenbilsomjagkörtibilskolan. Och det har gått helt okej.

Vad har då hänt sedan jag senast producerat något inlägg? Vi har haft en avskedshajk med patrullen vid min patrulledar-kollegas villa. Till hösten har våra patrullungar blivit stora och ger sig ut i den stora och hemska rovervärlden, ( eller vad det nu ska kallas då vår kår så småningom börjar anpassa sig efter det nya, annorlunda och häftiga scoutprogrammet). Det blev en tvättäkta "slakashajk" i flummighetens tecken, i hajken ingick ett försök att sova under bar himmel, och en nattmanöver som patrullungarna ordnat åt sina stackars ledare. Efter nattmanövern for alla utom två in i villan och sov de sista timmarna där där inga myggor fanns. För då man sov ute fick man dra ihop sovsäcken så att man hade ett minimalt andningshål om man vill ha något blod kvar då man vaknade, och det hjälpte inte helt. Fick själv två myggbett på läppen och ett på axeln. Mycket viktig information eller hur? :) För övrigt en mycket bra hajk.

Jakobs dagarna har kommit och gått. Det var väldigt mycket som det brukar. Trångt på stan, känt folk till höger och vänster, sena kvällar,galningar som verkar tycka att det är kul att hoppa från en hög höjd med ett gummiband runt vristerna och så har man förstås tvingat ned en hel massa onyttigher i magen.

Då jag inte har varit på stan, umgåtts med kompisar eller gjort något annat meningsfullt har jag... gjort... saker... Med andra ord nästan ingenting. Jag har klippt gräsmattan några gånger. Sovit, sett på Tv, sett på datorn, gått ut och gå och en del andra mer eller mindre motiverade saker. Ja och så har jag börjat plugga.- Nej jag är inte galen som pluggar mitt under sommarlovet, jag råkar bara vara i en sådan ålder och gå i en sådan sorts skola att det i höst och i vår är dags att skriva en viss serie med prov, som om jag klarar dem ger mig rätt att bära en viss sorts mössa som jag knappast kommer att använda igen. Med andra ord: jag ska skriva studenten i år! Och som den flitiga elev jag är har jag börjat läsa... mindre aktivt.

Hmm... då hade jag väl inte så mycket annat vettigt att säga. Dessutom börjar väl maten bli färdig så småningom. Så jag tror jag avslutar här.

Bilar, alkohol, gräs och annat skoj

2008-07-15T22:41:00.000+03:00

Jaha... då var det dags för ett nytt försök imorgon. Jag lyckades inte få körkortet på första försöket, så jag kör upp imorgon igen. Låt oss alla hoppas att det går bättre då. Jag känner mig åtminstone inte lika nervös den här gången... ännu...
Första försöket gick fullständigt åt skogen, jag var inte helt uppmärksam och glömde tex. helt bort att det fanns trafikljus på det där stället. Hur lyckas man glömma det??? Nå, förhoppningsvis lyckas jag bättre den här gången.
Senaste körlektionen gjorde jag åtminstone inte några större fel, förutom att jag som vanligt glömde att växla ner till ettan då jag stannade, inte gasade nästan alls då jag skulle iväg igen, var för snabb med kopplingen och växelspaken och inte växlade tillräckligt ofta. Plus några andra mindre fel, så det tar sig :)

Sådär annars har helgen gått i firandets tecken. På fredagen kidnappade vi en kompis, klädde ut henne och oss själva till sjörövare ( eller var det möjligtvis pirater???) och gick ut på krogen och skämde ut oss. Och det var inte frågan om en möhippa, även om det låter så, hon hade fyllt 18 några dagar tidigare. Så på krogen förgyllde vi folks kväll med bl.a. gömda skatter, piratteckningar, saltvatten och en hel massa "Skepp åhoj!!!" :)
På lördagskvällen var det återigen dags för 18- års firande. Den här gången med ett födelsedagsbarn till. Ett dubbelfirande, helt enkelt! Dubbelt så kul och en hel massa presenter,sammanlagt 17 stycken om jag räknat rätt (om någon var intresserad)
På måndagen var jag dessutom på en träff med alla från mitt gymnasium som var på resa till Tjeckien och Polen tidigare i vår. Kul att träffa alla igen!

Hmm... nu låter det som om jag skulle ha en hel massa att göra hela tiden. Det kan jag ju då meddela att jag inte har. 75% av mina dagar går åt till att sitta och stirra på väggen som om jag tror att den ska hoppa upp, dra på sig ett par stövlar och börja dansa schottis om jag bara stirrar tillräckligt länge, eller så sover jag. Jag konstaterade för någon dag sedan att då man kollar gräsmattan varje dag för att se om den växt så mycket att man får klippa den, då är man ganska uttråkad. Man väntar i ungefär en vecka på att få klippa gräset, vilket tar ungefär 20-25 minuter... För lite att göra? - Neeej! Inte alls!!! XD

Nåja... om jag skulle sluta skriva nu och fara och sova istället. Jag måste ju vara pigg och på G imorgon.
Wish me luck... again...

Imorgon...

2008-07-10T21:37:00.000+03:00

Jaha... imorgon gäller det...
Imorgon ska det bestämmas om jag klarar av att framföra ett visst fyrhjuligt fordon...
Jag kör upp, om det nu fanns någon som inte förstod vad jag menade. Det börjar kännas ganska nervöst. Ganska nervöst... väldigt nervöst snarare. Men såvida jag inte är så nervöst att jag klantar till det så har jag nästan en chans att klara det. Det sa bilskolläraren åtminstone. Eller egentligen sa han att om jag kör som jag gjorde senaste lektionen så klarar jag det, men det betyder ju i princip samma sak :)

Problemet är att jag vet att jag har en tendens att klanta till det rejält då jag är nervös. Teoriprovet är ett utmärkt exempel på detta. Jag fick skriva om det ett x- antal gånger, fast jag egentligen kan teorin. Och nu skyller jag faktiskt inte ifrån mig. Då jag tränade på nätet gick det hur bra som helst, men så fort jag satte mig framför datorn vid besiktningskontoret var min hjärna plötsligt helt tom. Så tom att man kunde höra min senaste tanke studsa på där inne... eller nåt. Alla intelligenta tankar om väjningsplikt, omkörningar, filkörning mm. hade plötsligt sprungit iväg och gömt sig på något ödsligt ställe, typ Sahara. Så det jag är rädd för är att så fort jag sätter mig bakom ratten kommer dessa intelligenta tankar att gömma sig igen.

Det jobbiga är att om jag misslyckas kommer det att ta jätte, jätte, jätte- länge innan jag får köra upp igen eftersom det är fullbokat några veckor framåt.
Men nu ska jag försöka tänka positivt... Jag kommer att klara det. jag kommer att klara det . Jag kommer att klara det. Jag kommer att...
Wish me luck!!!

En målning. En tanke. En beskrivning.

2008-07-02T00:01:00.000+03:00

Då jag gick hem från ett scout-planeringsmöte idag kom jag att komponera ihop en målning i mitt huvud. Eftersom jag inte kan måla men verkligen inte ville glömma min idé bestämde jag mig för att försöka beskriva den istället. Jag konstaterade ganska snabbt att det inte var lätt att med ord beskriva den scen som jag hade i mina tankar. Det var oerhört svårt. Helt omöjligt, om jag ska vara ärlig.
Hur beskriver man de färger som känns så verkliga för en själv? Hur kan man med ord förklara det liv och dramatik som finns i ens tankar? Hur skildrar man det drömlandskap som känns så tydligt att man faktiskt kan se det då man sluter ögonen?
Det går inte. Men jag har försökt.
Jag blev inte helt nöjd med resultatet, men bestämde mig för att publicera det i alla fall. Ni får ursäkta om det är lite flummigt. Men ge mig gärna kritik. Finns det något jag kan förbättra? Är det någon del av målningen som känns oförståelig,otydlig och konstig? (Vilket antagligen är hela målningen, men...) Jag ser det här som en övning för att förbättra min förmåga att beskriva. Så jag kan ta en hel del kritik. Nå här är den i alla fall:

Målningen var i mest i akvarell. Den föreställde ett havslandskap. Men det var inget vanligt hav. I nedre kanten sluttade mörka och våta klippor ned i ett stormande hav, ovanför havet spände sig en himmel full av mörka moln ovanför en glödande solnedgång. Men där slutade alla likheter med vilket havslandskap som helst. Solen gick ned i vänstra kanten och i högra kanten var molnen mörka och hotfulla. Ur dessa moln hade hon låtit en flock av galopperande hästar framträda. Målade med samma mörka nyanser som åskmoln. Hästarna var molnen som galopperade mot solnedgången med flygande manar och svansar. Samtidigt hästar och moln. Hästen som var närmast solnedgången färgades av dess strålar till en glödande varelse med pärlvit man och svans. De galopperade över ett stormande hav. Vågorna var målade med mörka färger, främst ett flertal mörka blåa nyanser men även grått och mörkgrönt, toppade av ett ljust grått skum. Där de kastade sig mot de mörka klipporna steg skummet ur havet som en flock stora fåglar. Fåglarna steg mot himlen i en kaskad av vatten och färgades blodröda av solens strålar
Hon hade använt sina mest glödande färger till fåglarna och den solupplysta hästen som kontrast till de mörka och olycksbådande stormfärgerna som hon använt till resten av tavlan. Eftersom hon hade använt akvarellfärger till större delen av målningen var den väldigt diffus, allting flöt ihop. Som en dröm.
Men i det nedre högra hörnet hade hon frångått akvarellen och istället använt färgpennor för att måla en del av ett rum i betydligt skarpare färger. Rummet var upplyst av ett stearinljus. I skenet från ljuset kunde man se en säng, på och runt sängen satt barn i olika åldrar som såg ut att lyssna på en ung flicka som såg ut att ivrigt berätta något. Ljuslågan lyste upp deras ansikten och ljuset glittrade i deras ögon medan de lyssnade på flickans berättelser. Men med ljuset skapades även skuggor, och dessa skuggor smälte samman med det stormiga drömlandskap som målats med akvarell. En bild av en dröm. En sagans värld.

Jag bestämde mig för att skildra målningen ur ett sådant perspektiv att jag även nämnt tavlans icke existerande konstnär, "hon", då jag tänkte mig en viss situation då tavlan beskrevs. Men den situationen orkar jag inte berätta om.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om det är någon som tycker att det här inlägget blev konstigt och flummigt. Men jag är sån helt enkelt...

Första inlägget!!! Spännande...

2008-06-03T22:36:00.000+03:00

Yey! Jag har börjat blogga...
Jag har tagit mina första staplande steg på den moderna människans krokiga väg... eller nåt...
Den stora frågan nu är om jag kommer att sluta efter ett par inlägg eller om jag kommer att kunna hålla bloggen vid liv. Det återstår att se. Men man ska ju vara optimistisk, så därför säger jag att jag självklart kommer att ge er eventuella läsare en lång och livskraftig blogg full av spännande, roliga och intressanta inlägg. :)
Så låt oss alla hoppas på det bästa...